Fanns inte ni skulle inte jag finnas!
Alltså.. jag känner inte för att blogga så mycket nu för tiden. Men.. detta inlägg ska tillägna till, Johanna, Jessica, Mamma och till alla er andra!
Mitt liv fick en ny start, den 26:e April 2008. Efter den dagen så kändes mitt liv förjävligt. Den enda ängeln jag hade då som tog hand om mig... dör. Mitt liv kändes tomt.. jobbigt... mitt liv va meningslös.
Min pappa gjorde inte allt bättre för mig heller. Varje dag vart en kamp för mig. Jag låg på kanten av den sista biten längst ner på berget. Men.. Tredje December Tvåtusenåtta så fick jag en vän, en vän som tog tag i min hand och sa att vi är starkast tillsammans. Vi börja jobba oss uppåt och gav inte upp. Denna någon är min bästa vän, Jessica Helen Louise Widh! Jag började känna en mening i livet igen. Men de va ändå tomt och jobbigt. Jag kände många gånger att jag ville släppa, men jag fick aldrig för Jessica ville ha upp mig. Hon börja få mig och inse hur livet va med äkta vänner. Men.. jag hade bara en vän typ då. Och.. de va ju Jessica. Mitt liv börja kännas lättare och lättare. Men ändå inte.. Men efter de hade gått ett år sen mamma gick bort så fick jag lära mig hur jag ska tänka istället för att tänka på att mamma inte lever nå mer. Jag skulle börja tänka på alla roliga och underbara minnen med henne. Efter de vart allting lättare. Men de va ändå nånting som saknades.. Jag hade fått kartan.. men inte fått hjälp med rätt väg. Jessica kom till mig och sa att diåt ska vi. Hon ville ha upp mig på toppen, men jag kände inte att jag skulle passa in där. Men, när jag väl va där uppe så börja jag kämpa mer och mer och gjorde allt för att få allt fler och inse hur underbart de blir om man kämpar. Jag börja jobba mer och mer med andra psyke och kände att jag mådde bra av de. Jag kände som att jag skulle ha fått henne krafter. För varje som gick så vart jag mer och mer starkare. Jag fick fler och fler vänner som jag lärde mig och ta hand om. Livet kändes bra då.. tills jag insåg att man kan inte ta hand om alla andra. Nu tänker jag på dom vännerna som står mig närmast. Efter 2 år och ungefär 2 månader efter mammas död så vart jag tillsammans med en helt underbar person, jag kände mer och mer lycka i kroppen och de gör jag än här idag. Tack vare Jessica så lever jag, tack vare Jessica så har jag många fler vänner, tack vare Jessica så har jag fått den rätta i mitt liv, min Johanna Brask!
Tack för att ni finns!
Tack för mig!
Mitt liv fick en ny start, den 26:e April 2008. Efter den dagen så kändes mitt liv förjävligt. Den enda ängeln jag hade då som tog hand om mig... dör. Mitt liv kändes tomt.. jobbigt... mitt liv va meningslös.
Min pappa gjorde inte allt bättre för mig heller. Varje dag vart en kamp för mig. Jag låg på kanten av den sista biten längst ner på berget. Men.. Tredje December Tvåtusenåtta så fick jag en vän, en vän som tog tag i min hand och sa att vi är starkast tillsammans. Vi börja jobba oss uppåt och gav inte upp. Denna någon är min bästa vän, Jessica Helen Louise Widh! Jag började känna en mening i livet igen. Men de va ändå tomt och jobbigt. Jag kände många gånger att jag ville släppa, men jag fick aldrig för Jessica ville ha upp mig. Hon börja få mig och inse hur livet va med äkta vänner. Men.. jag hade bara en vän typ då. Och.. de va ju Jessica. Mitt liv börja kännas lättare och lättare. Men ändå inte.. Men efter de hade gått ett år sen mamma gick bort så fick jag lära mig hur jag ska tänka istället för att tänka på att mamma inte lever nå mer. Jag skulle börja tänka på alla roliga och underbara minnen med henne. Efter de vart allting lättare. Men de va ändå nånting som saknades.. Jag hade fått kartan.. men inte fått hjälp med rätt väg. Jessica kom till mig och sa att diåt ska vi. Hon ville ha upp mig på toppen, men jag kände inte att jag skulle passa in där. Men, när jag väl va där uppe så börja jag kämpa mer och mer och gjorde allt för att få allt fler och inse hur underbart de blir om man kämpar. Jag börja jobba mer och mer med andra psyke och kände att jag mådde bra av de. Jag kände som att jag skulle ha fått henne krafter. För varje som gick så vart jag mer och mer starkare. Jag fick fler och fler vänner som jag lärde mig och ta hand om. Livet kändes bra då.. tills jag insåg att man kan inte ta hand om alla andra. Nu tänker jag på dom vännerna som står mig närmast. Efter 2 år och ungefär 2 månader efter mammas död så vart jag tillsammans med en helt underbar person, jag kände mer och mer lycka i kroppen och de gör jag än här idag. Tack vare Jessica så lever jag, tack vare Jessica så har jag många fler vänner, tack vare Jessica så har jag fått den rätta i mitt liv, min Johanna Brask!
Tack för att ni finns!
Tack för mig!
Kommentarer
Postat av: Jessica Widh
Du är underbar bror! Älskar dig! <3
Trackback
